lördag 29 augusti 2009

Varma, Instängda och Frustrerade

- Hjälp, vad varmt det är!
- Har Anna gått upp och stängt av fläkten och AC:n nu igen?
- Jag borde verkligen sätta handklovar på Anna under natten.
Astrid vakande klockan fyra på morgonen tidigare i veckan och var jättevarm. Hela lägenheten var lika varm som en finsk bastu. Det enda som saknades var riset som man ska piska sig med och hinken med vatten som man ska brassa elden med. Hon gick upp för att sätta på fläkten igen, men vad nu? Den fungerar inte! Kylen är den igång?... Nähä, inte det.
Strömmen hade gått. När strömmen går stängs vattnet av också. Typiskt. Vi lyckades sova tills klockan ringde på förmiddagen och eftersom vi inte kände oss riktigt hundra denna dag ville vi inget göra än att sitta i lägenheten och läsa spännande böcker om Elisabeth Bennet och Mr. Darcy som har dödar zombies istället för att fjolla runt på ett dansgolv. Anna har fallit för grupptrycket och läser just nu tredje boken i Twilight serien och har börjat trötta ut Astrid med sina kommentarer om hur löjliga rollkaraktärerna är. Men Anna är inte den som är enspårig. När hon gnällt över boken ett litet tag bytte hon till att gnälla över värmen för att sedan gå över till att gnälla över sin förkylning till att slutligen gnälla över att vattnet inte fungerade och så höll det på tills Astrid var nära att erbjuda henne till grannen för en mindre summa pengar. Har man inte hört Anna Cederlöf gnälla vet man inte vad gnäll är. Hon skulle mycket väl kunna användas som tortyrredskap. Men nu när det var kvavt och varmt i hela lägenheten och utan tillgång till vatten kändes lägenheten inte som en plats man ville vara kvar i och Astrid tyckte det vore för barmhärtigt att slänga ut Anna. Astrid ringde till hyresvärden, en rar tjej som heter Tai, som berättade att elen skulle vara bortkopplad fram till eftermiddagen. Men vi bestämde oss för att vara kvar i lägenheten trots mörkret, hettan och Annas gnäll. Klockan fyra på eftermiddagen började takfläkten långsamt röra sig. Anna trodde hon såg i syne och att det kanske var vinden som rörde fläkten. Men hon hade fel. Strömmen hade kommit tillbaka! Vi skyndade oss till duscharna för att skölja av våra svettiga kroppar. Men vad är nu detta? Vattnet hade en brun nyans och luktade järn. Vi var tvungna att låta vattnet rinna till nyansen och lukten återigen fick tillbaka sin naturliga nyans och doft, vilket kan tilläggas tog ungefär en timme.
På kvällen kom vi på att vi inte hade någon frukost hemma. I Laos betyder ordet frukost att man äter en lätt lunch bestående rester från gårdagens middag, nudelsoppa eller något lätt som man lagar till på morgonen. När vi säger att vi äter mackor, te och yoghurt till frukost, skakar de bara på huvudet och säger flinade ”Oh, so easy”. Men nu skulle vi alla fall köpa nytt bröd och yoghurt i mataffären mitt över gatan. När vi kom ut på gatan hade de dragit för och låst grinden mot gatan och vi hade inte nycklarna för att öppna den. Herregud, vi hade blivit instängda. Vad gör vi nu? Vi skulle ha kunnat hitta en annan väg ut om det inte vore för mörkret som så tidigt lägger sig som svart sammet på kvällen. Astrid tog av sig sina flip-flops och klättrade över stängslet som var minst 2 meter högt. Det måste ha varit tredje gången den dagen hon steg innanför dörren på M – point- mart. De måste tro att vi är galet beroende av mat så många gånger som vi har handlat i den affären sedan vi kom hit. Det är vi som får affären att gå runt. Hon klarade också att ta sig över stängslet med bara några rivmärken.
En sak som är mycket roligt eller frustrerande är att när man förenklar sin engelska för att göra sig förstådd. Vi har nu börjat prata det vi kallar Yoda – språket. Detta betyder att vi nu börjat slänga ut oss meningar som ”Go home and change clothes, we can?”, ”Lessons tomorrow, we have?” etc. Vi kommer att låta urfåniga när vi pratar med personer som kommer från ett engelskspråkigt land. Kommer vi nu att börja gå runt och säga May the force be with you? Det som fattas nu är bara en jedi- dräkt och lite grön ansiktsfärg så kan vi ta över rollen som den lille gröne mästaren i Star Wars.
May the force be with us and God bless us all!

2 kommentarer:

  1. Hahaha, Yoda-språket, det där var riktigt kul. Jag hoppas också att det var Anna som skrev det där om gnäll-Anna, annars tycker jag det var lite elakt Astrid ;) Det vra väldigt roligt iallafall!
    Write more tomorrow, you will?
    /Lisa

    SvaraRadera
  2. Haha jag tänkte samma sak. Om både Yoda och gnället.
    Vilken tid passar att ringa dig där borta?
    Kram,
    Julia

    SvaraRadera