Beer lao, meditation och lao phrasebook

När vi en kväll skulle köpa hem mat utan för vår lilla Kwik – E- Mart (en the simpson referens) träffade vi på en mycket annorlunda, småfull thailändare, helt harmlös. Det hela började när vi stod och väntade på att vår mat skulle bli klar. Denna kväll var det många som skulle äta pad thai, stekt ris eller någon av deras andra rätter som man kan köpa. Medans vi väntade hade vi köpt milkshakes (fast milk är väl lite att ta i med eftersom de mest består av is). Vi stod upp eftersom alla borden längs gatan var upptagna. Sedan hörde vi en röst bakom oss; - Ni kan väl sitta här så länge? Vi vände oss om och såg en man sitta vid ett av borden med sin flickvän. Det var ju snällt av dem att låta oss sitta ner medans vi väntade. De hade precis ätit klart. Han frågade varifrån vi kom ifrån och undrade vad vi gjorde här. Vi ställde frågor till dem med. Han var från Thailand och hans flickvän eller vän var ifrån Filippinerna. De var första gången de var i Laos, precis som för oss så vi berättade var vi tyckte var bra med Vientiane. Sedan började vi prata om vilka kulturkrockar vi har stött på sedan vi kom hit. När vår mat kom, då i take – away förpackningar hade vi ingen tanke på att tacka för oss och gå hem till vår lägenhet, utan vi satt kvar och snackade mera. Sedan stack thailändaren in i affären och köpte en beer lao till sig och iste till oss.
Vi började äta vår mat och snackade om Laos, Thailand och vad vi gjorde här etc. På något håll kom vi in på att Astrid tyckte det var lite jobbigt med den tunga luften och alla avgaser och att det inte gjorde det bättre på grund av sin lätta astma. Han tyckte att hon skulle gå till ett tempel för att meditera. För varje steg man tar skulle man tänka över sitt liv. Men hur i alla sina dagar skulle det hjälpa mot hennes astma. Men nu tål ju asiater så mycket alkohol och vad vi kunde räkna till stod det 3 flaskor beer lao. När vårt lilla take – way ställe ville stänga var vi tvungna att röra på oss. Vi bytte nummer och sa att vi skulle höras av oss till varandra så att vi kunde träffas och äta någon mer gång.

När de gick åt sitt håll och vi mot vårt stötte vi på vår karaoke – sjungande granne. Det var första gången han såg Astrid så han ville presentera sig. Astrid sa att hon hade hört honom sjunga, för att ge en pik om att skulle kunna dra ner volymen när han spelar musik men det uppfattade han nog inte. Han var nog inte heller särskilt nykter eftersom han sa helt plötsligt ”out of the blue” att han gillade whiskey och frågade om vi ville ha. Vi tackade nej och skyndade oss hem.

I Vientiane ser man sällan den enorma fattigdom som Laos sägs vara i. I huvudstaden åker alla runt i monströsa jeepar. Trots att man inte har det yrket som kräver en stor bil kör man runt i en. Man låter bilen stå på tomgång i mer än 30 minuter och man spelar hög dunka – dunka musik. I Vientiane funkar det att spela hög musik men om det hade varit Stockholm skulle man tycka att det var enormt irriterande. Att spela hög musik ur sin jätte jeep är lite av en status symbol. Bilarna är som små barn i en pool, det finns inga regler. Den enda regeln som egentligen gäller för bilkörarna är… kör så att det funkar för dig och ingen annan. Tydligen får man börja köra bil redan vid 15 – års ålder och vi undrar hur många som har körkort. Astrid såg idag för första gången sedan vi kom hit ett barn med hjälm på sitt lilla huvud när hon, hennes mamma och pappa åkte på en motorcykel. Alla på den motorcykeln hade faktiskt hjälm på sig. Säkerhet borde vara en självklarhet över allt. När vi berättar om några av våra trafikregler blir det väldigt fascinerande.

Förutom knäppa grannar och vansinnig trafik har vi kommit in i det laotiska samhället. Vi trivs bra här trots att man ibland kan sakna hem. Astrid försöker lära sig att laga mat i vårt lilla kök och just nu kan hon laga tre olika rätter. Vi försöker lära oss lite lao men det är svårt. I Astrid employee klass får hon ibland svårt att skaffa fram en tolk eftersom alla är så upptagna med arbete, då var hon tvingades hon vara lite klyftig och kom på att hon kunde använda sig av sin lao – engelska phrasebook. Genom att skriva upp det engelska ordet eller meningen på whiteboarden samtidigt som hon försökte säga det på lao, kunde både hon och eleverna lära sig ett nytt språk.

Vi vill slutligen berätta att i Laos börjar temperaturen bli allt behagligare och luften börjar kännas lite klarare och inte alls lika fuktig. På vår teve står det att vi har soleruption, så satteliterna blir störda. Vi hade också ett åskväder som påverkade internetuppkopplingen på skolan eftersom ledningarna sitter uppe i luften och inte nere i marken. Det är därför som vi inte har kunnat lägga ut några inlägg förrän idag. Nästa vecka är det lärarveckan och båtfestival i Vientiane. Alla är lediga och man ska hylla sina lärare. Snart kommer även ett inlägg om vår härliga dag då vi besökte olika vattenfall med Ting.

Till´ then…