3 to -do´s i Vang Vieng

Vi hade bestämt med Bountom att vi skulle åka till Vang Vieng med anställda på Quest. Vang Vieng är en stad fyra timmar från Vientiane. När dagen kom hade Anna blivit sjuk, men jag kunde inte säga nej, så jag åkte iväg ensam. Jag var inte speciellt sugen på att åka iväg själv.
När jag kom fram till bilen med min väska upptäckte jag att ett par av mina studenter satt i bilen. Jag blev redan då på bättre humör eftersom de är trevliga och de gillar mig. Vi blev till slut tio personer som åkte iväg; tre av mina studenter, två anställda på Quest och fem till som jag absolut inte hade någon aning vilka de var, men orkade inte fråga eftersom de inte kunde ett enda ord engelska och min lao håller sig till siffror, tack, hej, gaffel och sked och… ja ni fattar.
Vad man har lärt sig av att bo i ett asiatiskt land är att ett: en bil alltid kommer att krångla, en skruv lös här och för lite bensin där. Två: det tar längre tid än vad man tror att ta sig från en stad till en annan eftersom man stannar varje timme då det alltid är någon i bilen som ser något de vill köpa längs vägarnas små stånd. Tre: livet ska vara schemalagt.
När vi kom fram till Vang Vieng var jag extremt trött. Jag ville egentligen inget annat än att sova en stund. Det visade sig att jag skulle dela rum med Bountom på vandrarhemmet som ägdes av hennes väninna från collegetiden. Bountom tog fram schemat över de två dagarna vi skulle spendera i staden. Hon strök över klocktiderna för resan till Vang Vieng. Sedan strök hon tiden det skulle ta för incheckningen för alla. Hon sa till mig att jag hade 10 minuter att göra mig i ordning för dagens första aktivitet.
Här är tre saker jag tycker att man ska göra om man skulle komma till Vang Vieng.

1. Ta dig till Mekongs biflod som rinner genom staden. Det går att bada och de flesta backpackarna gjorde det. De slängde sig i liner och kastade sig ut i floden. Det såg riktigt roligt ut, men eftersom jag inte hade med mig badkläder gjorde jag inte detta. En av mina studenter ville gå fram och prata med några britter men vågade inte så jag följde med. Vi spenderade timmar vid floden och vilade, åt en massa mat och drack.

Vang Vieng är kännt för sin tubing. Tubing är innerslangen på ett stort traktordäck. Denna ligger man på medan man med strömmens kraft åker på floden. Många gjorde detta, men i ärlighetens namn såg det ganska lamt ut. På en ring ligger det en vuxen människa och plaskar med händerna fram och tillbaka medans de tjuter saker till kompis som flyter omkring några meter bort. Visst kan man go tubing om man vill och sedan köpa ett linne där det står ”In the tubing – Vang Vieng” som bevis på att man har plaskat runt på vattnet i en gummiring.

Detta ska man inte göra: Drick inte lao beer blandat med redbull, 7 – up och saft, blandat i en hink som småbarn har när de leker i sandlådan. Det är inte gott och man blir på snusen snabbt. Backpackarna snubblade runt och var bröliga. Jag tror jag såg några dansa runt i en ring runt brasan de hade tänt. Mina laotiska vänner fick något simmiga ögon.

2. Gå upp klockan halv sex på morgonen för att fotografera soluppgången över bergen som omger staden. Det är också den bästa tiden för att fota morgonlivet bland laoterna. När man går runt staden och hör hundarna skälla och tupparna gala känner man att man befinner sig i en helt annan värld. Har man tur får man kanske se en tuppfajt. Sätt pengar på den tupp som ser skrupligast ut, den visade sig vara den bästa.

3. Fråga om vägbeskrivningen till en apelsinträdgård. Ungefär en halvtimme utanför stan ligger en apelsinträdgård. Man betalar 15´000 kip (c. 12 kr). Sedan promenerar man en bit in från vägen där man parkera bilen. När man ser hundratals träd med orange frukter har man kommit rätt. Nu är det bara att klättra upp för stegarna som står lutade mot träden eller ställa sig på tå för att plocka apelsinerna. Man kan plocka och äta hur många apelsiner man orkar.

Vang Vieng på kvällen var ingen höjdare. Det kändes som om man hade hamnat på Rhodos. Alla backpackers vaknade till liv och hängde i barerna. Det kändes som om laoterna själva skulle börja prata svenska med en. Vang Vieng hade förvandlats till en partystad och stadens själ var som bortblåst.